Streckkodens historia

Streckkoden uppfanns i slutet av 1940-talet och har sedan dess fått enorm betydelse för automatisk identifiering och datainsamling inom olika branscher. Idag finns den överallt och används i otaliga tillämpningar, från stormarknader till sjukvården. Så varifrån kom den? Den här artikeln spårar streckkodens historia, tittar på vad som kom före den, beskriver hur streckkodssystemet utvecklades och överväger var det används och vart det är på väg.

Att automatiskt samla in och lagra varor och information är inte en ny idé. Mekaniska räkneramar och hålkort gjorde det arbetet redan på 1800-talet. 1940-talet ledde till de första försöken att använda optiska koder för datainsamling. De slog aldrig igenom, eftersom tekniken var svår och användningsområdena begränsade. Det var streckkoden som slutligen fick automatisk datainsamling att fungera.

Streckkoden går tillbaka till två studenter vid Drexel University i Philadelphia, Norman Woodland och Bernard Silver. På 1940-talet började de två hitta ett sätt att automatiskt samla in data. De experimenterade med olika optiska koder som kunde skrivas ut, limmas eller målas på förpackningar. Det de ville ha var ett system som var lätt att skriva ut och lätt att läsa, slitstarkt och billigt att producera.

År 1949 fick Woodland idén. Han kom ihåg morsekoden han hade lärt sig som scout och såg att en sekvens av linjer och mellanrum kunde läsas enkelt och tillförlitligt. I ett köpcentrum i Miami Beach satt Woodland på stranden och ritade linjer och mellanrum i sanden och imiterade morsekod för att testa om metoden skulle fungera för datainsamling. Han och Silver byggde den första streckkodsprototypen utifrån den, ett enkelt mönster av linjer och mellanrum.

Att omvandla det till ett praktiskt system tog flera år. Under 1950-talet arbetade olika forskargrupper med koder som kunde användas inom industrin. En viktig milstolpe var Bullseye-streckkodssystemet, som uppfanns av David Savir 1959. Det arrangerade segment i en cirkel, och de kunde läsas optiskt. Andra forskare byggde liknande system, men inget av dem slog igenom. Det slutgiltiga genombrottet för automatisk identifiering och datainsamling kom med streckkoden på 1970-talet.

Den första streckkoden som faktiskt användes i en butik var Universal Product Code (UPC). IBM utvecklade UPC tillsammans med livsmedelsindustrin för att förenkla köp och förvaring av livsmedel. Den första UPC-skanningen, i en stormarknad i Ohio 1974, var ett paket Wrigley's tuggummi. Framgången var betydande och streckkoden spred sig snabbt. Idag dyker den upp i nästan alla branscher och tillämpningar, inom logistik lika mycket som inom konsumentelektronik.

Streckkodstekniken har genomgått många utvecklingar under de senaste decennierna. Koder blev mer komplexa och kan nu vara flera hundra eller flera tusen rader långa. 2D-koder kom också, som lagrar mer information på mindre utrymme; QR-koden och datamatriskoden är exempel. Skannrar har också förbättrats och är nu snabba och exakta. Trådlös teknik som RFID (radiofrekvensidentifiering) gör att streckkoder kan läsas på avstånd, vilket breddar deras användningsområden.

Streckkodens framtid är lovande. För automatisk identifiering och datainsamling är streckkoden fortfarande ett viktigt verktyg. Tekniken kommer sannolikt att bli mer precis och effektiv. Ett område där streckkoder kan komma att expandera ytterligare är sakernas internet (IoT). Där kommer intelligenta enheter som kommunicerar med varandra via trådlösa anslutningar att spela en viktig roll. Så användningen av streckkoder för att identifiera varor och spåra varuflödet förväntas fortsätta att växa.

Streckkoden har en anmärkningsvärd historia. Från ett enkelt mönster av linjer och mellanrum till dess nuvarande status som ett oumbärligt verktyg för datainsamling har den kommit långt. Det är svårt att föreställa sig hur ekonomin och samhället skulle klara sig utan denna enkla men effektiva teknik. Streckkoden har revolutionerat hur vi identifierar och spårar varor och information, och den kommer att fortsätta spela en viktig roll i framtiden.